|
|
|
|
|
| |
|
Backpacking i Buenos Aires |
|
|
|
Backpacking i Buenos Aires
|
 |
Backpacking i Buenos Aires av Rebecca Taub
Jo, det är sant, jag kommer från USA och jag gillar mate.
Det verkar som om argentinarna är lite stolta över att deras nationaldyck för det mesta anses som odrickbar av oss utlänningar.
Därför får jag lite olika reaktioner, när folk märker att jag faktiskt älskar denna dryck!
“¿Probaste mate? ¿te gusta?” frågar de, redan med ett snett leende på läpparna.
När jag svarar “Si” med ett stort leende, blir deras ansiktsuttryck tvivlande.
“¿En serio?” De tror att jag missförstått dem. Kanske är inte min spanska så bra som de trodde. Kanske är jag bara en av de där dumma studenterna som nickar och svarar ”si” till allt och alla. Självklart kan jag inte gilla mate?
Men det gör jag. Jag kan erkänna att smaken tar ett tag att vänja sig vid och några sorter är fortfarande alltför bittra för mig. Jag jobbar på att vänja mig vid dem också, men sanningen är att smaken inte har så mycket att göra med min kärlek för mate. 95% handlar om ritualen runt mate-drickandet.
För er mate-nybörjare, låt mig förklara: Mate är ett bittert te som traditionellt dricks ur en urgröpt liten pumpa och ser ut som en rund liten träskål. Pumpan och drycken kallas mate men själva teörterna kallas yerba. Man kan faktiskt köpa mate-skålar i flera olika material, t.o.m. koklövar!
Man fyller mateskålen med yerba och sätter i ett kort metallsugrör, som kallas bombilla. Därefter häller man kokhett vatten över yerban, nästan upp till kanten. Sedan kan man suga i sig drycken tills yerban behöver påfyllning av hett vatten.
När du tomar (dricker) mate med vänner, blir en av er utsedd upphällare och får hålla termosen eller tekannan. Han/hon häller upp vatten och ger mateskålen till en annan person.Denna person dricker upp allt innan upphällaren får tillbaka skålen och fyller den igen osv. Man säger aldrig tack när man tar emot skålen. Det skulle betyda att du inte vill ha mer. Mate fortsätter att fyllas på med vatten och skickad runt tills smaken från örterna har blivit svag lavado – tvättad.
Argentinarna dricker mate överallt. Butiksägare och kassapersonal sitter med mate bredvid sig, kontorsarbetare med mate på sina skrivbord och på helgerna i parkerna, sitter vänner, familjer och kärlekspar och pratar och dricker mate. Det har blivit den mest sociala traditionen och det är det jag tycker om så mycket. Mate är för alla! Män, kvinnor, gamla som unga, rika och fattiga.
Det finns parker i de fattiga områdena och ännu fler i de mer välmående stadsdelarna. Mates, bombillas och yerba är alla billiga varor. Du kan köpa en mateskål för två pesos, även i de relativt turistiga områdena.
Jag menar inte att argentinarna är snobbar som behåller mate för sig själva, de skulle förmodligen få mer respekt för dig som turist, om du uppskattade denna unika argentinska tradition. Om du verkligen vill stå på god fot med en matedrickare ska du be om råd om hur du ska förbereda mate. Alla har sitt egna sätt att göra det på och alla är lika övertygade om att deras sätt är det bästa. T.ex. fyll din mate till hälften med yerba, sätt i la bombilla, häll i vatten, sedan mer yerba och sedan vatten igen eller fyll din mate helt med yerba, vänd den upp och ned några gånger över din kupade hand för att bli av med de alltför finfördelade örterna, sätt i la bombilla och häll vattnet över sugröret. Argentinare delar gärna med sig av sin visdom, särskilt när de vet att en okunnig person får lära sig deras metod.
Jag har varit i Argentina i tre månader nu och jag har gjort pinsamt lite resande utanför Buenos Aires - faktiskt inget resande alls.
Min budget är liten och jag skulle kunna planera billiga helgresor till olika vandrarhem runt i landet men att stanna i min mysiga lägenhet, tilltalar mig mer och ger mig tillfällen att utforska storstaden. På helgerna strosar jag runt, hittar parker att tomar mate i. I parkerna finns också marknader på helgerna. Jag kanske inte vet så mycket om inlandet, men jag är en riktig marknadsfantast!
Det är inte shopping i sig, som drar mig till marknaderna där du kan köpa allt från smycken och olivolja till...mateskålar gjorda av koklövar. Det som drar mig dit är trängseln och folkmassorna, lokalbefolkningen tillsammans med backpackers i en soppa av olika språk, gatuartister och såklart – mate.
Recoleta har Plaza Francia, där försäljning av smycken och andra hantverk sker samtidigt som akrobater övar sin teknik, hängandes i färgglada tyger, som hänger mellan trädgrenarna.
San Telmo har Plaza Dorrego där du kan ströva bland antikviteter eller slå dig ned på ett av de många caféerna, där äldre män sitter och sörplar öl och mumsar jordnötter.
La Feria de Los Mataderos, ligger i utkanten av staden, långt ifrån alla turister. Denna marknad är absolut min favorit, även om där inte finns någon gräsplätt att sätta sig ned på och dricka mate. Istället går du in i marknaden som luktar läder och grillad chorizo. Efter några minuter når du mitten av marknaden, där ett band spelar traditionell, argentinsk musik och män och kvinnor står i två rader mittemot varandra och dansar el gato (katten). De väver in sig emellan varandra med snabbt, skickligt fotarbete och viftar med sjalar. Alla ler och har roligt. Det här ingen tangoshow och dansarna är inte professionella. Vissa bär sina vanliga kläder och andra detaljerade, argentinska cowboykläder, ropa de gauchos. Folk kommer hit för att dansa för dansandets skull, inte för turisterna. Här är publiken stor men turisterna få.
Vandrar man längre in i Mataderos, inser man att den största sevärdigheten inte är bandet, dansarna eller de delikata choripan (chorizokorv med bröd). Det är los gauchos, the cowboys. Längst bort i marknaden finns en slags triumfbåge, där en liten metallring hänger i ett rep. Cowboys mellan nio och nittio år gamla, turas om att galloppera genom triumfbågen och fånga ringen med en liten pennliknande pinne. Vissa håller på att lära sig, andra är erfarna veteraner. Om du är en lyckligt lottad kvinna, kanske vinnaren stannar sin häst framför dig, visar upp ringen för folkmassorna för att därefter ge dig ringen och därmed utpekat dig till hans utvalda kvinna denna marknad! Jag har fäst ringen jag fick på min nyckelring och min gaucho i mitt hjärta.
Helger i Buenos Aires är alltså något för mig, vilket är en tillräcklig ursäkt för att jag ännu inte lämnat denna stad. Gauchos, marknader, ändlösa promenader och nya ställen att hitta. Till slut kommer jag väl börja resa runt lite utanför Buenos Aires, men just nu är jag nöjd med att sitta i gräset och dricka min mate, bitter smak i min mun men med leende läppar.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
